Saknar honom way too much

 2 bilder innan ett dressyrpass tidigt i sommras
 
Åh, kollade igenom lite gamla bilder och hittade dessa! Fick värsta attacken av saknad, saknar att komma upp till stallet och se han huvud titta ut genom boxdörren med pigga ögon och öron när jag roade på honom. Att bara kunna gå in och ge honom en sista puss på mulen innan jag åkte hem. Att gosa in mitt huvud i hans hals. Att krama honom efter ett lyckat ridass eller borsta hans huvud medans han somna. men mest av allt saknar jag honm! VÄRLDENS FINASTE!
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0